Anledningen till att jag brinner så mycket för ämnet hälsa är i första hand mina egna upplevelser av ohälsa. Med hjälp av en rad olika "alternativa" metoder har jag till slut lyckats med något som sjukvården inte har lyckats med, nämligen att läka, att bli friskare. Förtroendet för den västerländska läkekonsten har därmed successivt sjunkit. (Men den historien sparar vi till ett annat inlägg...!) Min resa har fått mig att förstå vilken makt jag har över min egen hälsa. Min förhoppning är att den här berättelsen kan hjälpa andra att få perspektiv på sin egen ohälsa och se att det går att ta sig ur den!
Här är berättelsen om hur det började och hur jag tog mig dit jag är idag.
Magproblem och eksem
Jag var i det stora hela ett friskt barn, men i backspegeln kan jag se att ohälsan började tidigt. Jag växte upp på 80- och 90-talet i ett hushåll (och i en tid) där bröd, pasta och mejeriprodukter var stapelvaror. Över lag åt vi ganska vettig mat hemma, i regel hemlagad husmanskost, väl i linje med de allmänna kostråden. Men tyvärr var det mycket av det vi åt som egentligen inte var så nyttigt, som stora mängder mjölmat, magra mjölkprodukter, olja och margarin.
Vid 1 års ålder fick jag min första antibiotikakur (pga öroninflammation), vilket jag tror var en starkt bidragande orsak till de magproblem jag utvecklade något år senare och som jag sedan har dragits med under stora delar av mitt liv. I lågstadieåldern fick jag diagnosen laktosintolerans och minskade då mitt intag av mjölkprodukter markant, eftersom det inte fanns så mycket laktosfritt då. Jag tror dock inte att jag egentligen var (eller är) laktosintolerant, utan att det var andra orsaker som låg bakom mina magproblem. Som liten hade jag även eksem, även det säkerligen orsakat (åtminstone till del) av antibiotikan och av den mat vi åt. Eksemen har kommit och gått under hela mitt liv, något som sjukvården enbart givit mig kortison för men aldrig kunnat bota.
P-piller och mer magproblem
I tonåren började jag med p-piller, bland annat för att lindra min hemska mensvärk och rikliga mens. Det hjälpte, men jag märkte inte då att jag sakta blev helt personlighetsförändrad. Jag som tidigare varit väldigt flitig i skolan blev otroligt skoltrött och deppig. Jag hade jämt huvudvärk, vilket jag behandlade med Ipren, vilket i sin tur orsakade halsbränna, vilket jag behandlade med Novalucol. (Då såg jag dock inte sambandet, otroligt nog.)
Idag vet jag att Ipren och andra liknande smärtstillande läkemedel (t.ex. Ibumetin, Treo och Naproxen, så kallade NSAID-preparat) orsakar skador på tarmslemhinnan, vilket sannolikt bidrog ytterligare till mina magproblem. Särskilt under gymnasietiden besvärades jag av gaser och oberäknelig mage (men hade haft problem med sedan jag var liten). Novalucol (vars verksamma ämnen är kalcium och magnesium) neutraliserar den skarpa magsyran för att man inte ska besväras lika mycket av halsbränna, men samtidigt som de neutraliserar magsyran som rubbas också hela matsmältningen. (Än värre är så kallade protonpumpshämmare, t.ex. Omeprazol och Losec, som aktivt minskar produktionen av magsyra.) Konsekvenserna av "klenare" magsyra blir sämre matsmältning och att skadliga mikroorganismer kan ta sig förbi det försvagade försvaret i magsäcken och ställa till oreda i tarmarna. De bakterier som annars bara kan (och ska) leva i tjocktarmen börjar då vandra upp i tunntarmen och skapar oreda där (det som kallas SIBO - Small Intestinal Bacterial Overgrowth). Det drabbade även mig, även om jag inte förstod det då.
Plötsligt (?) överkänslig mot mjölkprotein
När jag var 23 år gammal fick jag plötsligt stora problem med eksem i ansiktet, på armarna och på ryggen samt kliande slemhinnor i näsa och ögon. Läkaren på vårdcentralen skrev ut starka kortisonpreparat till mig. De hjälpte inledningsvis, men om jag försökte trappa ner (som läkaren ordinerade) så återkom snart besvären. Det var inte förrän jag flyttade och fick kontakt med en ny läkare som jag fick rådet att ändra min kost. Det var första gången jag hade hört talas om att mat kunde påverka hälsan (mer än att jag varit i kontakt med laktos- och glutenintolerans, men det var ju "sjukdomar"). Rådet jag fick var att utesluta mjölkprotein - min första reaktion var "vad ska jag då äta?". Det blev en utmaning, men efter några månader lyckades jag till slut fasa ut alla mjölkprodukter, lärt mig att läsa innehållsförteckningar och fråga om allergi-info när jag åt hemifrån. Eksemen försvann aldrig helt, men minskade till fullt hanterbara och knappt besvärande. Jag höll stenhårt på min mjölkfria kosthållning i flera år och trodde att jag hade funnit mitt status quo.
Första mötet med paleo-kost
Några år senare (nu är vi framme vid 2014) hade jag börjat träna Crossfit, och där annonserades en föreläsning med Karl Hultén (från Paleoteket) med efterföljande 30-dagars Paleo-utmaning. På planschen som annonserade ut föreläsningen nämndes begreppet "läckande tarm" - då hade jag ingen aning om vad det var, men med tanke på mina magproblem blev jag genast nyfiken på att lära mig mer. Föreläsningen och den efterföljande 30-dagarsutmaningen revolutionerade mitt liv! Mina eksem försvann nästan helt och framför allt - min mage blev helt problemfri! Jag märkte också en tydlig effekt på energi och humör. Efter det var paleo min nya religion. Jag har alltid haft svårt att motstå socker, jag återintroducerade ganska snabbt havregryn utan vidare besvär, och hade svårt att avstå mina älskade såser (du vet, burk-bea och annat oljebaserat), men annars höll jag kosthållningen ganska bra. Efter hand tog jag ut svängarna mer och mer och åt vad jag skulle kalla "liberal paleo". Sen är ju paleo inte bara ett sätt att förhålla sig till mat, utan även hur vi sover, stressar och rör på oss. Men det budskapet landade inte hos mig förrän flera år senare.
Hormonkaos och utbrändhet
Ett år efter paleo-utmaningen bestämde jag och min man oss för att försöka skaffa barn, och jag slutade med mina p-piller. Då visste jag inte att p-piller (bland annat!) bidrar till näringsbrist, störd tarmflora och allmänt hormonkaos. (Det är trots allt hormonstörande tabletter man tar.) Jag är övertygad om att slutet på p-pillerna också blev början på min utbrändhet. Jag tror till exempel att min sköldkörtel inte riktigt fungerade som den skulle under den här perioden (men det var aldrig något jag sökte vård för). Självklart spelade även andra faktorer in, som höga prestationskrav, låg självkänsla, hög arbetsbelastning och bristande stöd på jobbet. Oavsett blev krisen ett faktum.
Sjukskrivningen blev en kraschlandning som verkligen fick mig att omvärdera mitt liv och börja ta hand om mig själv på ett sätt som jag aldrig hade gjort innan. Efter 10 månaders försökande hade jag fortfarande inte blivit gravid, så då släppte vi det. "Det får bli när det blir." Och precis när jag släppt taget så blev jag plötsligt gravid! Halva graviditeten var jag helt sjukskriven, sedan arbetade jag mig upp till 50% på jobbet innan det var dags att ta mammaledigt. Att vara gravid och bli mamma är också en hormon-resa som heter duga, och var min sköldkörtel sliten innan så kan du ju föreställa dig hur jag mådde efteråt. Flera besök på vårdcentralen resulterade bara i svaret "allt ser bra ut" (det gjorde det inte!) och hänvisning till samtalsterapi. Det behövdes också, men löste inte grundproblemet.
Tre månader efter förlossningen satte jag in en hormonspiral, för ett preventivmedel måste man ju ha, tänkte jag. Ett år senare kom jag över boken Hormonbibeln 2.0 (verkar tyvärr vara slutsåld överallt, men kolla ditt närmsta bibliotek!) och kände redan efter första kapitlet att jag måste ta ut spiralen igen. Det beslutet förändrade mitt liv totalt. Efter att ha levt i en känslomässig dimma hela mitt vuxna liv (en dimma jag inte ens själv var medveten om) så känns det som att jag blev mig själv igen! Livet har gått från svart-vitt till färg och jag kommer aldrig gå tillbaka till hormonella preventivmedel igen. Tack vare den fantastiska Jenny Koos har jag lärt mig förstå hur min kropp fungerar och vet nu hur jag kan undvika att bli ofrivilligt gravid även utan preventivmedel och hur jag kan optimera min hormonhälsa för att må så bra som möjligt.
Näringsterapi och homeopati
Under min dotters första levnadsår gick vi igenom stora utmaningar i familjen och jag hade mer eller mindre konstant högt stresspåslag. Det tog ett bra tag att hitta balans som nyblivna föräldrar, och snart kom mina eksem smygande tillbaka. Jag gjorde lite research och konstaterade att jag nog hade fått överväxt av Candida. Jag provade att äta LCHF en period, vilket hjälpte mot mina besvär, men jag trivdes inte med det och det kändes inte hållbart i längden. Då kom jag i kontakt med en näringsterapeut som jag direkt kände hade en helt annan förståelse för mina hälsobesvär än någon annan inom sjukvården haft.
Näringsterapeuten konstaterade bland annat att jag hade läckande tarm, överbelastad lever, stagnerad lymfa och svaga/trötta binjurar. Råden jag fick för att börja läka inkluderade kostråd, kosttillskott och örtläkemedel. Jag åt massor av frukt och höll nere på kött och andra animalier – blev lite semi-vegan där en period. Jag upplevde alla möjliga konstiga utrensningssymtom på vägen (magen, huden, "förkylningar", mm) men kände successivt att jag började må bättre.
Medan jag var gravid och ammade mitt andra barn tog vi en paus, men återupptog sedan processen igen efter 1,5 år. Då hade min näringsterapeut också hunnit utbilda sig till homeopat, så läkningsresan fortsatte då med betydligt mindre fokus på mat och tillskott, vilket faktiskt kändes lite befriande. Efter andra barnet upptäckte sjukvården även att jag hade antikroppar mot sköldkörteln (TPO-ak), ett tecken på autoimmun sjukdom (Hashimotos). Mycket fokus har därför lagts på att få sköldkörteln att fungera optimalt. Jag har dock valt att inte bland in sjukvården, utan har själv betalat för de blodprover jag har behövt och hanterat allting med hjälp av homeopati och kosttillskott.
Äntligen eksemfri!
Under 2022 blossade eksemen upp på nytt. Det började som en liten prick i hårbotten tidigt på våren, som sedan växte till att täcka mer än halva hårbotten framåt sommaren och hösten. Detta förde även med sig kraftigt håravfall. För första gången valde jag att inte använda kortison på mina eksem, utan förlitade mig helt på homeopati och symtomlindring i form av aloe vera-gel, bikarbonat och till slut en omgång med svampdödande schampoo (Fungoral). Till slut försvann eksemen igen och jag har sedan dess varit helt eksemfri! När jag efter flera år adderade en balanserande omega-3-olja till min kost så upphörde äntligen håravfallet.
Under det senaste åren har jag också lagt stort fokus på personlig utveckling - att bearbeta gamla trauman (som jag inte visste att jag hade!) och hitta nya sätt att tänka som hjälper snarare än stjälper. Jag har också fått upp ögonen för betydelsen av maskulin och feminin energi. Jag inser att jag under större delen av mitt liv levt i min maskulina energi (prestationsinriktad och görande) och helt förtryckt min feminina energi (omhändertagande, sensuell och varande). Detta har påverkat hela mitt liv och alla mina relationer, inklusive den till mig själv. Mitt andliga uppvaknande har hjälpt mig att förstå meningen med livet, hur jag ska förhålla mig till människor och händelser i min omgivning och att jag är skaparen av mitt liv.
Vägen framåt
Jag är väldigt nöjd och tacksam för den punkt jag befinner mig på just nu! Jag är i det stora hela väldigt till freds med mitt liv och har stora drömmar för framtiden. Men jag är inte på något sätt "klar" med min hälsoresa. (Blir man någonsin det?) Att läka med homeopati känns som att uppleva all tidigare ohälsa baklänges, som för att rensa ut den. Tröttheten från min utbrändhet har varit på återbesök och mina träningsrutiner är minst sagt svajiga. Kosthållning är något jag ständigt experimenterar med och jag testar mig fram för att hitta det som funkar bäst för mig i den fas jag befinner mig i. Livet som mamma har sina utmaningar men barnen är den absolut viktigaste anledningen till att jag har kommit så långt som jag har gjort. Samtidigt är de också den största utmaningen (ni som vet ni vet...!) – men det är ju utmaningarna som får oss att växa!
Comments